Att bli vän med ensamheten,
är inte alltid så lätt

Ensamheten är så oförutsägbar,
precis som att ha en vän som man inte riktigt vet vart man har

Ensamheten är starkast på kvällarna
När tystnaden ekar och mörkret tränger sig på

Vissa dagar känns ensamheten välkomnande,
jag nästan kräver den, längtar efter den

Vissa kvällar känns dock ensamhetens närvaro kvävande,
den gör ont, smärtar

Det som har varit och det som komma skall är ett eko,
eko av tankar, eko av händelser
Som en film som spelas upp på min näthinna
Scen för scen, om igen och igen

Jag försöker vinna över ensamheten,
inte låta den styra mig

Allt mellan raderna som inte sagts än,
gör min osäker,
gör att jag känner mig ensam

Jag vill så mycket,
men måste kontrollera mig,
inte sväva bort för mycket

För att bli vän med ensamhetens alla sidor,
så kanske jag inte ska fly de dagar den kommer ovälkommen,
det är kanske dags att lära känna ensamhetens alla sidor på riktigt,
att lära känna mig själv på riktigt