Jag har alltid föraktat schablonbilden av den glade göteborgaren
hurtig uppsyn
inbjudande famntag
för mig upplysningens fulländade haveri

Världen är inte beskaffad sådan
den är sjuk
vansinnig

I Centralamerika finansierar Pepsi och Coca Cola
fattiga människors hus
Ädelt, tänker du
men det krävs en motprestation
alltid en motprestation

Huset måste målas i
blått
vitt
rött

rött
vitt

Som om Monet skulle låta sin signatur utgöra 95%
av Pourvilles kust

I somras bodde jag och min kärlek
i Majorna
Här fanns inte den tillgjorda ytan
inget Brooklynkomplex
Allmännyttan fortfarande rådande
30 kr ölen
Det finns ett bord för alla
att slå sig ner vid

Vi vandrade längs med Järntorget
såg stjärnorna tändas
Industrihamnen gå in i sin nattdvala

Denna kväll blev en medelålders man
överkörd av en spårvagn
De fick lyfta upp vagnen
för att avlägsna hans kropp

Staden stannade upp
kände en känsla av sorg
i mellangärdet

Denna stund gick oss inte obemärkt förbi
Den steg sakta upp
mot himlen
i ett sprakande neonsken
inför göteborgarnas ögon
och bildade en ny stjärna
på den redan upplysta himlakroppen