Kråkorna svävar majestätiskt över himlen
Kraxar sina halsar ur led

De är våra barn i svart
som väver mörkret ovan och inuti oss
Förvandlar trista sommardar till stillsam höst

Vi glömmer lätt bort
att de en dag är borta
Att de en gång
var en del av oss

Och vi vet
att materiella former
inrymmer tankar
tankar
tankar