Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

patiens


triss i ess säger du och ditt långa hår faller ner över ögonen. vi har druckit för mycket vin och du är nåt så infernaliskt vacker. musiken strålar över gården och vi sänker inte för någon. inatt ska grannarna höra varje stön och smekning. varje ljud och rop. dina armbågar vilar lätt på bordet. din hud är gräddvit och ljusen kastar skuggfläckar över duken och din hals.
kom säger du sen. kom. och ljusstaken i din hand. mina fingrar efter din klänning och tusen nålar över gräsmattan nedanför. det var alltid för alltid när du stod i min dörr. att du vägrade trycka på dörrklockan. att du så envist stod stilla tills jag öppnade mina armar. men ingen har någonsin kysst mig som du. de intensivaste läppar och de vassaste tänder. blå märken över underläpp.
dagarna med dig var cola och utspilld mjölk. dina sandaler kastade i hallen och sträva märken över parketten när du nattetid drog möbler. jag blev kvar i ditt grepp. du hade mig mellan dina ben. ett knyck med starka balettlår och jag hade dött med ditt kön över mig. drunknat i mjukt vin. sidentyg och ditt sätt att se på mig när jag vaknade. fientligt. som om jag missat något.
märkbar var vår växelverkan. offerroller och din kofta över soffan. ditt självklara jävla sätt att slänga dina kläder, mina kläder, mina saker. ärvda föremål.
jag brast på tusen sätt med dig men du var alltid kvar när jag blöt av svett återvänt för att hinna följa dig till bussen.
jag sprang alltid sista biten och du återvände när du hade lust. det var inget i oss som band oss kvar vid varann det var tunnlarna och dina armveck jag inte kunde få nog av. avskavt nagellack du lämnat på mitt golv. vattenglas du aldrig diskade ur. lämnade som en genomskinlig armé i fönsternischen över sängen.
att din linje under ögonen alltid var perfekt omfamnad men hur jag aldrig fann någon kajal i din väska.
dagarna med dig var utan tid. som själlöst strandade fiskar längs bassängkanten.
och aldrig har jag gett upp något som jag gav upp dig.
ditt vilda hår. dofterna du spred om dig. hur smaken och sötman gjorde mig galen och kunde få mig att vilja krypa in i dig.
blåa nätter. en regntung kväll när du försvann längs vägen. att du alltid alltid tycktes prata för dig själv.
en bålgeting som kröp i din handflata. en krans du fann i ett dike. frågor och din konstanta axelryckning. en medhållande papegoja.
multipla nätter. omgångar och dolda skrik. hur du bet i kudden när du trodde att jag inte såg. värnande. tyst och enkelt och utan svar kröp du ihop i min famn och jag svalde mitt löfte om att aldrig lämna dig. du ville inte ha några svar. inga krav och inga lögner. inga frågor att återvända till vid frukost. jag såg dig aldrig äta något ändå var du full av kraft. svingade dig över bäcken vi fann. fiskbensfläta och rundad krage. att mina ögon fastnade vid dina fötter. nyckelben till låns. svalt vatten och en skock får som sprang emot dig som om ni möts förut.
det var sommar då och lätt att se. du var sol och kompass och fann det vackraste stigarna. det tätaste buskagen. de knotigaste fruktträden. en gammal gärdsgård och din blick den sista kvällen. bultande kastanjer i mig och svalorna som flög lågt och tyst. en molnfärd över himmelen och något flyktigt i din blick när du mötte mig. det var inte avskedet i sig. din kropp eller hur jag aldrig ville släppa dina revbens gåtor. det var tystnaden över stigen. som en väg när du drog en tygkasse över golvet. gick barfota och tryckte mig mot dörrposten. din vänsterfot på min. en stark hand runt min hals. min ryggrad. en gråtande svan emot stugträ. blå blå ögon och doften av ditt hår. fräknar och glansig iris. att jag väntade en kyss men fick din hand över pannan. strykande lätt och sedan hårt. med baksidan över kinden. ilande smärta och sedan din tunga över läpparna. släppet efter din närvaro. tre steg i gruset och hur du omärkbart försvann. gräset tog din tyngd. marken dina steg. din gestalt en mila bortom natten.
kvar är en bedövande ton. ett minnesmärke i granit. granris och en plats du en gång kommit över. mild panik och klockslag. en morakniv och slitna glas. en viskning genom väggarna och ekot av din hud. och under kökssoffan vi en gång intog. ett smuligt hjärter ess.




Fri vers av tildam
Läst 451 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2017-01-16 23:54



Bookmark and Share


  petter rost
"offerroller och din kofta över soffan...". Vad ger ni för den vändningen – tio skålpund möjligheter att kasta sig i!
Du skriver så att även vatten kan brinna, de scener du gestaltar är minst tio gånger större än texten rymmer. Jag måste sno Melonas ord här nedanför:
"Du är poesi rakt igenom", och kan bara tillägga: och mer än så! Din Patiens är så stor att den knakar i fogarna...
2017-02-15

    Melona
Ah fy fan. Fy fan älskade poet och stora mänskliga människa.


Jag tror jag dog här och nu.
Det ligger så mkt här i raderna som jag lätt överför till mig och andra. Du. Du.

Du är stor.
Du är poesi rakt igenom.
Jag älskar det. Dina ord!

2017-01-22

  Goraxy 89 Orion VIP
Hänförande vacker skildring av ett förhållande som i sin intensitet och styrka kunde vara extatiskt och smärtfyllt på en och samma gång - Sedan all denna längtan, sorg och saknad när en del av dig skars bort ! - Den som aldrig upplevt något liknande har inga referenser att gå efter.
2017-01-17

  Li-Lo
omtumlande vacker, levande och poetisk//tack Li-Lo
2017-01-17
  > Nästa text
< Föregående

tildam
tildam