Efter midnatt.
Stig och Karin kom ut ur bastun.Den fysiska närheten
har lämnat sina spår.Kvinnans ansikte var svettigt.
Hennes ögon vidgades mer än vanligt.
Hon var exalterad .
Hon såg hängivet i mannens ögon .
Han vände bort blicken ,tryckte henne till sig,
och tittade någonstans åt sidan.
Kvinnan ville nå upp till honom .Hon var säker på
att långa människor redan ser kommande dag.
Hon ville genast veta om hon finns där då.
Hon var otålig.

"Säg mig något!",började hon.
"Tycker du inte om tystnaden?",svarade han med en fråga.
"Min oro förstärks i den."
"Jag vill ha en dag av perfekt tystnad.Inte ett enda
människoljud.Hur låter denna tystnad?
Den vill jag uppleva under min livstid på jorden!"
"Livet kan flyga omärkligt förbi utan ljud och
det vore fruktansvärt att leva i total
tystnad !",konstaterade Karin kategoriskt.
Efter en stunds tvekan svarade han mjukt,
"Älskling,precis just nu gav jag
all min underbara energi till dig."
"Om jag inte anslöt till den skulle
det troligen inte hänt...",utan att avsluta
sin mening tystnade hon.

Svartsjuka plågade henne.Hon var säker på
att han under sina turnéer träffar andra kvinnor
men trots det i detta ögonblick
var hon redo att ge sitt liv om han bara var här
bredvid henne.
Naturligtvis förebrår hon sig själv ibland
för utomäktenskapliga relationer.
Hon lyckades bli gravid mer än en gång utan hans medverkan.
Medan barnen var små jämnades skillnaden ut.
Men barnen växte och sanningen kröp fram.
Hon tittade snett på honom.Hans stoiska
ansiktsuttryck upphetsade hennes köttsliga svaghet.
Hon misstar sig inte på det .

Idag var hon annorlunda ,mer fylld av kärlek till honom.
Trots läkarens varning ska hon ge honom ett efterlängtat barn.
Hon lade sin hand på magen och kände. På gården var det
djup natt men hon slogs plötsligt av en ivrig våg av hunger.
Hon överväldigades av känslor.

Hon stannade,vände sig mot honom och sade försiktigt,
"Stig!Jag är så hungrig!"

Han såg förvånat på henne.Vid månljus lyste hennes ögon
på ett särskilt sätt.Plötsligt kunde han se en
dold innebörd i dem.

Han närmade sig henne ytterligare och frågade tillspetsat,
"Tycker du så som jag?"
"Ja, han är redan i mig...Sådant känner varje kvinna."

Han lyfte upp henne och snurrade.Hans låga glada skratt
smekte hennes öron.Inför ögonen blixtrade nattstjärnor.
Hon blev yr i huvudet.Runt omkring fusionerades allt
med månsken.
I virvlandet fångade hans ögon en vit fläck på taket.
Han tvärstannade,släppte hastigt Karin till marken
och sprang som galen utan ett ord till huset.
Utan att inse hans uppförande skrek hon något efter honom
men han fortsatte att rusa mot huset som en avfyrad pil.
Just i denna stund fångade Karins ögon något fasansfullt .

Den rörliga vita fläcken stelnade, skrämd av kvinnans gälla röst,
och gick sedan vidare på det sluttande taket.

Flämtande skrek Karin vilt,
"Ta henne, ta henne Stig!"och hon flyttade sig klumpigt framåt.

f.f