Du kom till oss i drömmar
dina sorger liknade ännu våra
endast på doften kunde man skönja
en svag avvikelse, en frånvaro av beröring

och bakom ögonen, en tyst anomali
en aning av en skugga
som får de talande att rygga undan
och de tysta att tiga vid din sida

det finns en tid då rönnen blommat
då du sträcker dina händer mot ett avstånd
tills det inte längre går att dölja
hur du inte längre tillhör oss