jag vet inte hur jag annars ska förklara det;

det kan vara dina ögon eller dina läppar eller
allt det som finns i dom när du tror att jag inte ser;
det kan vara den där glansen du får
när det inte längre regnar utanför
och när du glömmer bort att dölja dig

ja det sprakar
jag slukas, pressas mot dig eller mot väggar eller
bara närmare dig
och jag har stormvindar i andetagen när du äntligen når mig -

det kan vara dina handleder eller bara rörelsen du gör
när du rycker på axlarna och frågar vad jag menar
det kan vara alla de tillfällen jag bara velat sprängas i dig
och alla de gånger du skrattat förståndet rakt upp i ansiktet

jag är varken het eller sval men ändå inget mittemellan;
du gör mig till oktoberregn eller julitörst fast tillsammans
det ekar inom mig och du gör mig galen
fast på alla sätt utom de ovanstående -

det kan vara vansinne och fullkomligt förklarbart
eller bara som ett leende du glömde kvar i mungipan;
det kan vara dina ögonfransars svepande mot min mage
och ljudet av min lycka mellan dina skulderblad

vi är som en låt av U2 eller flera av Hellström;
vi är alla klicheér som sjungits och alla storheter som refuserats
dina fingrar kan sånger jag aldrig förr har lärt mig
förmodligen för att jag aldrig förr haft viljan att sjunga -

kalla det vad du vill
men jag brinner