En februarikväll som andra
går hem till sig.
Själv höll jag mig hemma
i morse
likt en skeppsbruten matros
håller sig på den ö
som är det enda hem han känner.
Dagen slets itu av ett sms
från en vän på andra sidan stan -
där de luggslitna
inte bor -
kylan för oss samman
som tårarna på begravningen.