Lugnet långsamt sänkte sig
ett fjunigt täcke över mig
bönhörd blev jag i den stund
jag lade orden i min mun

på obestämd och gyllne tid
han gjorde åt mig famnen vid
och lät mig dricka ur hans hand
och sådde i mitt hjärta frid.

Än en gång han höll mig om
och sjung för mig sin kärlekssång:
"Vet du lillan, barnet mitt,
jag giver dig min evighet."