Idag ser jag dansken i blåställ på taket.
Han klättrar och plockar, det brakar.
Han lyfter och bär och han har sånt besvär
men han lyckas och taket blir naket. 

Hon bugar sig framåt och tackar,
och lyfter på hatten och skrattar.
- Mitt liv som en stuga, var rofyllt och roligt
men nu är det slut, så jag packar.

Stugan och dansken har olika mål -
den ena, han vinner, den andra försvinner.
Men takpannor andas, de pratar och ler och
från platsen bredvid, kan dess somrar bli fler.