Du ligger där och känner luften av hans andetag strömma över ditt nakna bröst. Du känner hans arm som tung av sömn ligger över din kropp. Du inser att så här nära kommer ni kanske aldrig någonsin mer vara varandra men du vet att kroppars närhet inte betyder någonting alls. I framtiden framöver förhoppningsvis så låter du bli honom för du vet att så nära som ni ligger nu, lika långt borta är han imorgon. Du vet att hans sinne redan har släppt. Kanske han (och du) trodde att denna gång skulle vara annorlunda. Denna gång skulle hans svala intressekänslor kanske växa i styrka. Men som alla andra gånger svalnar intressekänslorna stegvis ju mer dina ögon tindrar åt hans skämt som mer och mer får innehåll av sexuell anspelning ju längre kvällen går. Sen är jakten slut, spelet över och giftet har precis börjat verka. Och nu ligger du här alldeles ensam fast han ligger bredvid. Du ser hans långa ögonfransar och släta hud och rufsiga hår och väldefinierade bringa. Och så vacker som han är när han sover är ingen annan.

Du vet att långa blonda vackra pojkar med kroppar släta som klipphällar inte behöver oroa sig för att ligga ensamma om natten. Du vet att det inte handlar om vem den andra är utan om hur många som hinner passera revy tills nästa gång ni ses. Och du vet att han säkert har en störning som går från den ena till den andra men alltid kommer tillbaka till dig. Men störning och störning det har väl alla och någon gång ska väl också han stadga sig och kanske (eller inte) med den som uthålligt väntar. Du tror och hoppas att han kommer tillbaka ännu en gång även om du lovar dig själv (igen) att det aldrig mer ska ske. I dina bångstyriga tankar finns ingen rim och reson du bara vet att du vill ligga här bredvid honom alltid alltid fast du vet att du inte får. Bara liten stund till, bara en till gång. Bara han, bara du och han, bara du och han och dina tankar. Ingen annan. Hoppet färgar dina desperata tolkningar av varje liten sak han säger och gör. Giftet sprider sig. Tanken styr. Han har nog ändrat sig, nu vill han på riktigt, han ser mig och förstår mig. Är vi mer än älskogsvänner?

Och du kommer ihåg varenda en av de andra - de som du sett. Du kommer ihåg den blonda unga och den lockiga vackra och den fabricerade minnesbilden av dem han berättat om men som du aldrig behövt se. Du minns den där gången han blev kär men inte i dig men dock gärna ville ventilera sin frustrerade kärlek med någon som tillbad honom med smärtsam blick. Varför pratar hon om sina ex hela tiden? Varför verkar hon inte bry sig? Varför tycker du det är konstigt när jag bjuder in henne till vår sedan länge planerade resetransportsträcka? Du ryter tillbaka -men fattar du inte att jag inte har behov av att träffa din flickvän? Fattar du inte att vår resa hade jag sett fram emot sen urminnes och jag längtade, längtade så efter att få ha dig för mig själv. Med gråten i halsen hyr du bil för många pengar och kör sedan själv och vådsligt medan han kör sin bil och älskling. Giftet fräter hål på hål. Sen lite senare tar det slut mellan de båda och du gråter fast denna gång av lycka.

Så börjar jakten igen. Du ber om hjälp med dragkedjan på klänningen där bak fast du når själv. Du behöver inte truga han förstår. Skorpan som nyss läktes rivs upp igen. Som ystra ungdjur leker ni i fiskars bemärkelse och helt vanligt. Ni beter er som nyförlovade säger hans kompis fast han vet förpliktelsenivå på samvaron. Jaga, brottas, håll fast, kasta i vattnet. Fnittriga, svettiga du bortser från hårsnodden du hittar i hans säng. Alla fördämningar sedan länge rämnade. Forsen ryter framåt. Mörka hörn på våta fester blir minnen för livet. Telefonsamtal på småtimmar med lyckligt slut. Gift ger rus. I detta jaktlag är det bara han och du. Natt efter natt växer han till pidestalnivå. Och efter varje gång raderar du hans nummer på mobilen för att inte frestas att ringa igen men Eniro ger dig numret åter. Och han säger att det kanske kanske kan bli ni men han kan inte lova, inte binda sig just nu. Och du hoppas att det stämmer förutom när du ser honom på fester pratandes med flickor som smeker hans lår under bordet. Du står ut ett tag, prata kan man och vem kan rå för om någon tafsar på en. När det inte går att stå ut bedövar du dig med rus och "jag-bryr-mig-inte-om-ditt-under-bordet-jox-hångel" med en annan. Sen går bedövning över, giftet tar vid och du slänger dig hem i taxi såtillvida ni inte är på någons avlägsna sommarställe då du istället går till din lånade säng och stoppar kudden för örat så du inte hör kärleksljud som du inte vet vart de kommer ifrån. Efter sömnlös natt blir du utskälld efter noter för "straffhångel" (se där, giftet är tveeggat) och sedan tröstad för ändlös gråt. I åskovädret och regnet och dina tårar frågar han om han ska komma över och med all din kraft säger du nej och ångrar dig sedan hela natten.

Nästa gång försonas ni på det gamla vanliga sättet och allt är fuktigt gräs, blomblad och glittrande morgondagg. Nästnästa gång ni ses står han tätt inpå någon ung, blond och kurvig som slickar honom girigt med blicken medans snapsglasen viner i golvet från överbefolkade bardiskar. Denna gång är taxi hem ett alternativ men inte ensam. Kompisen (hans) tröstar förvirrat, förstår inte problemet - varför gör du sådär om du sedan gråter? Hos vem felet ligger är sedan fastställt och beslutat. Kompisar (dina) tröstar insatt och menar att du förtjänar bättre och du lyssnar men tar inte in och vem kan vara bättre än han.

Några vändor till blir det. Efter tusendes farväl och återseenden biter dock plötsligt avskedet ordentligt. Giftet är utspätt. Bytet (eller jägaren) har tröttnat. Han som förut syntes så komplett liknar mer det tomma skal han kanske alltid varit. Du själv en rysk docka utan överraskningar inuti. Dagar blir till veckor blir till månader blir till år. Men inte en dag utan att du undrar hur det hade blivit eller hur det kommer att bli.