Vibrerande i svart,
mjukt rödglödgade,
växer de som små knoppar
ur blek hud på stadens människor
som ansträngt vandrar vidare,
ler och undviker,
blint blundande,
skyndar, snubblar
med dessa pulserande bölder,
som krasar och sväller,
sprickande och rinnande,
nästan omöjliga att förvisa
till krampaktiga ögonvrår;
smetas med fingrar,
låtsat dolda för dem som låtsas inte se.
Staden förvrids av plågor
av alla dessa klibbiga vandrare
som väller fram ur hålor
som förvarar, bedagar,
läcker mentala dunster
som blandas med urbana sekret
för export genom glupska artärer
till anhängande stadsknutor
som skavande näring
åt teknologiska ödemarker.
De svullnande städerna
kränger smärtsamt,
som parasitiska sugklockor,
av obrukbara utstötningar
vars stulna rötter
ryckts ur kontinenterna.
Skärande smärtsamma konvulsioner
är snart det enda vi känner
efter besinningslösa övergrepp
och monoton, septisk precision.