En vacker soluppgång fick mig att gå i motsatt riktning så att kamerans lins skulle kunna fånga in vackerheten.

Bländande vackert! Bevis på det fick jag senare se av fler från mitt län. Kameran hade gått varm för fler många än jag.

Mitt objektiv zoomade in och ut och jag ville visst fånga in hela byn.

Stannade upp för jag såg en uppfartsväg plötsligt vara helt i rosa. Guld/orange sken speglade sig förföriskt vackert i isvatten.

Var hade jag hamnat … var jag helt plötsligt i ett sagoland?

Allt detta var så varsamt utmålat att jag blev mållös. Väntade bara på att dansande ljuskällor skulle träda fram.

Nöp mig hårt på vanten … oh ja … jag fanns där och i nuet.

Sagolikt och åter sagolikt var varandet i varandets tidpunkt.