aska i
vasken små
ljusgrå fjun
blötläggs i
tyngden dess
viktlöshet
vittrar mot
det vita

fett skär sig i
luften skingrar
skaver suger ur
musten vill in i
min tapet ett
begränsande
epitet

svärtan, och men också
smärtan i
svärtan, mörkret i
svärtan, det dunkla seendet
stoftet virvlar,
svärvas kring
mina fingrar

mumlar jag
drömmar mot
porslinet, blir
askan svart i
kylan
tomheten och
fortskridandet en
process vari
allt dör
det dör och dör
och dör –

och det finns
ingen behjälplighet
i det

aska i
vasken tills
vattnet grånar

tills du förstår
tiden du bara
lånar