Så andas ut, låt tiden fylla alla luckor

och förlåt,

nu är det dags igen - så gråt.

Din bleka jacka ligger trasig under brädorna

och hösten svalnar långsamt, hårt och stumt.

Att tala ut,

kan hända var det dags.

Kan hända var det tid

men luften färgas svart

så fort du gått

Den vittrar sönder

som en meningslös förargelse

- din trötta, slitna dröm

Och grå som aska

 - hösten svalnar långsamt, kallt och stumt.