Det tjocka spegelglaset förvrängde våra röster
jag såg dig dina ögon trösta
sekunder ifrån
faller du mellan skilda världar
du var ju redan härdad
du försöker dig bryta loss
men den styrka du har
gör dig ändå bara svag
jag ser hur du talar men
jag kan inte höra dig än
i det tysta kan jag ändå uppfatta
dina tunga andetag
med dina dolda tårar
förstår jag att du frågar
men jag vågar inte svara
när jag inte vet hur jag ska göra.

Det är okej, mumlar jag.
du behöver inte förklara
några tusen timmar från nu
kommer vi omfamna varandra
i ett famntag
oroa dig inte, min underbara
jag vet hur jag framstår
förlåt
svävar in med några sista ord
eller en kod för att
få dessa hinder att försvinna
men jag tror vi hinner somna
annars pratar vi på måndag