Samhällskontraktet är rivet i miljontals bitar, faller som iskallt regn, störtar genom oss innan tårar fräter mot skinnet och vi biter sönder tungan hellre än att bli avslöjade i yttre rymden.

Det gör galet ont att försöka klösa bort sorg från kinderna, känns sjukt när sen blodiga revor avslöjar stressen inuti, då alla andra kan se rakt in i ett universum av olika sorters skrik.

Ändå försöker falska poeter och profeter varje dag övertyga om att jordklotet snurrar som alltid och det gör det säkert, men jag kanske inte mår som vanligt när varje individs panik blivit min.

_______