Sorgen har en förödande precision, tränger genom skinnet och skjuter giftpilar rakt mot hjärtat. Det är brutalt på alla sätt och vis när natt omsluter dag. Kanske borde jag sluta där, men det vore alldeles för enkelt att fly verkligheten på det viset. Du skulle aldrig förstå mig då och jag vill att du ska förstå, även om du har övergivit mig och lämnat mig ensam bland alla dessa våra minnen. Jag vet inte hur jag ska hantera dem, om jag ska sortera om dem eller låta dem ligga kvar som händelser från en tid som är omöjlig att upprepa. Jag har försökt att glömma, men det är hopplöst att släcka ljusglimtar som funnits. Du är en del av mig och just det är så outhärdligt att försöka leva med. Det är som att andas, men känna sig korsfäst i en kall rymd.

_______