Vissa händelser nedstörtar som verklighet, tränger in under skinnet och skjuter vissnad grönska genom hjärtat. Det är gränslös förtvivlan i tidens förflyttning. Det borde inte vara så när hösten är som vackrast, då gula och rostiga löv flyger i vinden, svävar utan kompass nedanför himlen. Jag minns hav, bryggor och stränder. Jag minns solen, stackmolnen och filtarna som alltid var med vid utflykter. De där filtarna som du alltid skakade hysteriskt efteråt. Det fick inte finnas minsta grässtrå eller insekt kvar. Jag minns skratt, tystnad och gråt som ibland kom från ingenstans. Det var sommaren innan den mörknade och hade jag då vetat det jag vet idag skulle jag sparat tårarna. Det är bara det att ambulanser och änglar inte varit min grej.

________