Vissa dagar vill jag att hantverkare tar bort ytterdörren och monterar en återvändsgränd. Det är dagarna när ingen postbärare ska stå utanför och göra fingeravtryck på brevinkastet. Förmodligen låter det aningen stört, men jag drömmer ofta om att få vara adress okänd.

Kanske är det morfar som inspirerat mig. Han spikade igen postlådan, men vad jag vet fick mormor aldrig några kärleksbrev när han var utom synhåll. Det gäller att inte bli instabil av en skakig omvärld, även om rymdfarare är mer eller mindre olustiga typer.

Vissa dagar vill jag bo utan ringklocka och dörr. Det är dagarna när den sociala aktiviteten varit intensiv, men bortom empati och filosofi. Det bedrövliga är att hantverkarnas offerter är orimliga. Morfar visste nog det och försökte konstruera ett stillsammare hjärta.

Nätterna efter dagarna finns också. Jag trevar i mörker, vill att någon bygger ljus, då lamporna inte räcker och jag lyfter taket i längtan efter närheten som försvann. Det slutar alltid med att jag ringer på ytterdörren för att se om jag fortfarande är hemma.

_______