Natten tickar till tre snart
men vad spelar det för roll
när allting är av glas
och tiden bara är taggar som fäster mig
i alla känslolägen
Förbannade världsdelar i mina sinnen
Ett öga stressar åt efyrans hastighet
medan det andra helt ändrar håll
Prickar aldrig pilen rätt i mitten
när ångesten sparkar boll
Ljudet ekar av tinitusspår
jag kämpar stolt
och låter det brännas
för varje tår
När de nära kommer långt ifrån
När de levande ska dö
När tryggheten ska vaggas undan
och kyssarna ska blekna
är jag kvar i alla ljudspåren
och söker


en ny refräng