En dam sitter på en parkbänk och funderar över sin ålder.
Varken ung eller gammal känner hon sig trött efter en dags
slit. Hon tar fram sin näsduk och snyter sig lite. Klart
att hon har influensan. Hon hör ett ljud i buskaget bakom axeln.
>>Hur mår du?>> Han medger, att han har iakttagit henne ett tag,
men att han inte vill henne något illa.
>>Hur ska jag veta det?>>
Då stiger han fram till henne. Några meter bara. Han har
något för korta jeans på sig. En rosa rosett har han satt fast
i skjortknappen över bröstet. Han pekar på rosetten.
>>Jag stöder cancerfonden. Min mamma hade bröstcancer,
men hon har överlevt både cancern och behandlingen.>>
Sedan berättar han att han har blivit mordhotad med ryska
posten. Därför fick han handla jeans på second hand.
>>De enda fräscha jeansen, helt enkelt.>>
Damen förklarar att hon jobbar som detektiv och att hon
därför känner sig trött, men att hon hoppas att hon ska komma
över känslan av matthet i sin kropp.
>>Vad heter du förresten?>> Han heter Ludwig.
>>Gamla damen och jag är evig.>>