Den moderna poesin
och övrig litteratur likaså
såväl i praktiken
som i teorin
Bannlyser
allt vad klyschor heter

Den som hädar
i den moderna poesins
katedral
medelst sådana banala
meningslösheter
förpassas utan kval
till litteraturens
hötorgskonst-
och schlager-kategori

Dansbandslyrik
är dock den sista spik
som slås i
den ultimata klyschans
sista viloplats
En blytung kista
att må sänkas
i bottenlös grav

Nej, kvalitetslitteratur
alla genrer och kategorier
är i modernt snitt
klyschfri till sin natur

Må vi gemensamt
be om en evigt
klyschfri litterär framtid!

Må den sista klyschan
få vila evigt förpassad
till i fjärran borglömt
retroperspektiv

Tro
Hopp
och Kärlek
:
Kärleken
som läkekraft
och källa till
själslig sinnesfrid
är dock något
som väl alla inser
är totalt ute
och inte passar in i vår tid

Kärleken per definition
i vår nydanande moderna tradition
är ju blott ett instrument
för själslig inspiration

Alla och envar
vet ju att
kärleken är nödvändig
för att vi ska kunna
skratta alla våra skratt

Åt vad?

Om du bara står ut
en liten obeständig tid
finner du snart
hur underbart
det är när du hittar ut
efteråt
när allt är slut

Utan kärlekens för stundens nödvändighet
njutbara skratt
får vi ju inte uppleva
det förkrossade hjärtats
besvikelse
vrede
förnekelse
och allomslutande lyckosläckande makt

Den allra sannaste
moderna poesin
rymmer endast kärleken
som en tyvärr alltför nödvändig
klyscha i teorin ...

En klyscha att
skratta åt
och
gråta för
desto mer
tack och lov!

Den äkta kärleken
tillika så förälskelsen
och
passionen
som koncept
för den livslånga relationen

Är inte det
det allra mest klyschiga
man kan tänka sig?

Vet dock något
som har en högre
klyschighetsnivå än så

Ty jag tror på kärleken
och väljer att
skratta alla mina skratt
med kärleken
i kärleken
och för kärlekens
eviga fortbestånd

Men jag lider förståss
högst bevisligen
och troligen
av bristande
sunt förnuft
och
än mindre förstånd

En pekoral
hädelse
i all dess fulla mening
En kvarglömd relik
redan i vår samtid
sinnesförvridet antik
i starkt behov av
slutlig rening ...

Men likväl!!!

Bäva månde den moderna poesins
profeter och andra talförheter ...

Ty jag
älskar klyschor
de allra mest utnötta
vars ursprungliga
innehåll och mening
gått förlorad
för alla och envar

Blott ordkonstruktioner
i minnet stillar sinnet
med ekot av det
som en gång
ännu fanns kvar

Betänk vilken
riklig källa
för inspirationen
alla dessa klyschor ändå är
i all den samtida situationen
där innehåll och äkta mening
intet annat är än möjligen
en synnerligen sällsynt chimär

De ligger där och väntar
tomma skal som flämtar
efter att få 
fyllas med
verkligt innehåll
mening
och kanske till och med
någon form av innebörd

Ska nog
leta upp mig
en klyscha till
vars tomhet
jag
avser avnjuta
väl avkyld
alldeles naket
oskyld
när den till mig
lystet törstande
komma vill

Låta den få
sjunka in
långsamt
eftertänksamt

för att

verksamt

nu som då
ge nyfikenheten
en chans
att bjuda upp
till dans
med det
numer
okända
om vilket vi ingenting vet
eftersom vi såväl glömt
som just därför
ej känner igen vad vi ser
i denna allas vår
allomfattande
tidsenligt
författande
moderna verklighet

Kan knappt bärga mig
inspirationen
brinner obevekligt
uppenbart
provokativt stjärnklart

Men jag bekänner mig
skyldig på alla punkter
och några därtill

Jag tror på kärleken
Den äkta
evigt osläckta
nakna underbara
vackra, söta, rara

Jag tror på kärlekens
allomslutande
förlåtande
inspirationsberikande
läkande kraft
för såväl
livslånga kärleksfyllda relationer
som för
trasiga sinnen, minnen
kropp och själ

Klyschigt eller ej
alla mina tårars
rika inspiration efteråt
lockar inte mig

Ty jag tror på att
för att äkta livslång
kärlek kunna avnjuta få ...

- den kärlek som
tillåter oss att
tillsammans
gråta alla våra tårar
men även
skratta alla våra skratt -


... vår strävan måste nå
ända fram och dithän
att vi lär oss
våga
på den tro

All den kärlek
vi alla och envar
härbärgerar

All den kärlek
som i allas våra hjärtan bo

Bäva månde den moderna litteraturens
profeter och andra talförheter,
ej poesins och lyrikens förespråkare att förglömma!

Ty ryktet om klyschans död och hädangång
är snart inte längre blott ett historiskt
smärtsamt minne hämtat från
den retroperspektiva teorin ...

Nu ska jag ta mig en liten, liten
cigarett
för att fundera på
vilka klyschor som är mest provokativa
att börja med att renovera
fylla med innehåll
och kanske, kanske till och med
variera med nya kombinationer
av våra samtida moderna komplikationer ...

Vett och Etikett?
Inte ens konventionellt acceptabelt på något sätt!

Blott ack för frestande lockande
pockande provokativt behov
av att få piffa upp och blåsa liv
i den länge saknade Nostalgin

Den bortglömda underbara
vänliga, varma, söta rara
vi blott i våra innerligaste drömmar
vågar bejaka och erkänna att vi saknar
förundrat undrande varför vi allt detta
i vår moderna verklighet  försakar ...

... när vi åter vaknar ...