Ur en tidlös historia

Jag ser ökenblommor stiga upp ur jorden. Kaktusar i dalen bland nedsågad urskog i Norden. Jag går i dalen bland höga drömmar.
En gång var den här marken klädd med lövskog. Det var djupa sjöar med blanka ytor mellan urträden.
Den tidlösa tiden tog den, gjorde den till en marknadsresurs och mutade in den. Havet blev utfiskat och träden dog. Fjärilarna försvann spårlöst i natten.
Jag såg min ”syster” sitta vid viken. Svart som en stulen jungfru och änglalik. Där nere slog dyningarna ut, svarta och vita pärlor dansade på vågor ingen längre känner.