Grönska á la Werther plöjer igen näsborrar och ögonhålor på varenda stadsflanör i dessa tider
och allt de tycks beskåda är den fjäderlätta luften och alla putande munnar -
fria från sperma i mungiporna och spruckna russinformade sol-läppar
Alla är kyssvänliga, kyskhetsbältet stramar inte längre åt och det har vi våren att tacka för

Brutus ligger i rännstenen och beklagar sig över buksmärtor
Inte en endaste flanör stannar till för att ge en hjälpande hand
Detta är medmänsklighet på högsta tänkbara nivå!
Han ligger och krälar i det förflutna (hans och vårt gemensamma förflutna)
Den romerska rustningen har rostat ihop likt en bortglömd gammal dam inom hemvården
och det finns inget som kan få honom att sluta den utslagna maskrosens
präktiga blomma

"Det är inte så dumt ändå med Oktoberfest i april", tänker flanören medan han tittar ner i flaskbottnen och till sin förvåning finner en kärleksförklaring i flytande form
Molnen drar förbi, påminner om årets sju mörka himlar
Men de är avlägsna i detta nu, och det dröjer innan drömmen om Málaga dimper ner som betongformade vykort i brevinkastet

Den lycklige flanören ställer om klockan till sommartid och går miste om en timme:
En timme som kommer komma väl till pass när Judas vaknar upp ur sin
djupa sommardvala