När allt
känns kallt
och hopplöshetens
tröstlöshet får
grepp om mig ...

När du lämnar mig
tar du min livsglädje
med dig när du går ...

Det känns så skrämmande
annorlunda mot förut
Det känns som om
till och med själen
längtar ut ...

Men när jag tror
mig veta
att allt är över
att allt är slut ...
... känner jag
det där lilla fröet
som min skyddsängel
sått inom mig
för så länge sen ...

Det gror, slår rot
och förgrenar sig
i varje skrymsle och vrå
inom hela mig ...

Varje liten knopp
som stillsamt, ödmjukt
och ömt växer fram
härbärgerar hoppet om livet
där kärlekens kraft
återföds och blommar upp
med allt jag inte någonsin
tidigare tagit för givet ...

Den varma famnen
Livsglädjen
Den trygga hamn
Jag aldrig haft ...

Tack min älskade ängel
för att du mig älskar
och är min allra närmaste vän!

_________________________
Publicerad här tidigare i maj 2005