Det lilla paret på parkbänken
så slitna och grå ,
men ack så söta de är
där de sitter och håller varandra i hand
ändå de två ...

En hel värld av oupptäckta okända ting ,
den lilla parken är här omkring ...

Det lilla paret på parkbänken
ser på oss unga som komma och gå ...
Vi ser på dem som slitna och grå ,
men något vi ej kan förstå
är att det lilla paret på parkbänken
har en distans till livet
och kan betrakta,
gå bakom, se och veta mer
än vi själva vet om oss ...

...  mer än vi någonsin kan förstå ...

Kanske när tiden hunnit oss i fatt
och vi sitter på en liten parkbänk,
slitna och grå ...
... vi har den distans till livet
som så väl behövs
för att vi ska kunna se och förstå
det samma
som det lilla paret på parkbänken,
så slitna och grå,
redan ser och förstår ...

... att det vi tror
oss om att själva ha upptäckt idag
ändå är samma ting
som det lilla paret på parkbänken
 upptäckte igår ...