Under ekens vinterkrona

finns ett hus

med kvarglömd nyckel

rött, med vita knutrosetter

och med blanka

fönsterögon

drömmer om

att någon finner

stigen genom glömskeskogen

om att någons läderstövlar

bryter kvistar

under klacken

på sin väg

mot förstukvisten

mot en dörr som går att öppna

går att vrida upp för gästen

som vill vila

över natten

Husets fönsterrutor skälver

blöta efter snö

som smälter

muren suckar övergivet

andas djupt

mot himlens grådis

kanske, tänker någon stilla,

är det dagen som är inne

för en vår

när värmen kommer

för en man

på evig vandring

Finns det grönt

på bara buskar

finns det fåglar som kan sjunga

finns det hopp

att dörrhålsnyckeln

vrids, och dörrens glänta öppnas

I ett hus vid världens ände

brinner ljuset mitt på bordet

för en vandrare som träder

in i stugans mörka inre

och en mus i köksmurssmygen

ler när solen återvänder