hälften av det jag skriver är skrivet för andra,
hälften är enbart menat för mig, enbart läsbart
genom mina ögon, genom min blick, och resten
tja, det är dit jag vill nå.

Så här då: om jag går
till den lugnaste plats
det står mig att finna,
ser jag då, där,
ekot av vad jag har
eller ekot av vad jag inte har?
eller kommer dess cirkulära logik ta mig med
tillbaka till början, till, dit, där jag
mest av allt längtar, dit
jag aldrig mer vill gå?

Ser du;
det här syns inte.