Till mitt nya kollektiv
förde jag
en röd pelargon,
noggrant vald
med varsamma,
hoppfulla händer.

essensen av det egna jaget
och kärlek,
sammantvinnad
mening av hopp
i en färg.

under året
höll hon
en blomma åt gången,
en viss balans
i ett stigande kaos.

när kollektivet föll samman,
slog hon ut
med tre röda klasar,
en för var av oss.

jag flyttade in med mig själv,
igen,
och sen dess
har hon inte blommat.