jag sitter på ett tåg i en tom vagn
jag har ingen destination
men jag antar att någon gång kommer jag fram

jag har överlevt ett liv utan substans
tagit mig från A till B
bara för sakens skull

jag slutade leva någon gång efter jag fyllt tjugo
och jag skulle kunna försöka mig på att förklara vad som hände
men du skulle inte tro mig ändå

genom åren har jag försökt pussla ihop mig själv
utan framgång
hela jag är en enda röra

mitt trasiga hjärta
är fyllt med känslor
som sipprar ur alla sprickor

men jag har ingen rätt
att ge känslorna till känna
inte nu

jag har trasslat in mig
i en garnboll av känslor
och jag finner ingen väg ut

det tjänar ingenting till
att bekänna digniteten av min känslosvall
det skulle bara såra

så jag får se den potentiella kärleken
som ett piller
det är bara att svälja

låta eländet stanna inom mig
föralltid