Aldrig är jag så patetisk
som när jag kryper runt i sängen och
letar efter doftspår i mina lakan.
Saknar hennes doft.
Blandar en old fashioned och väntar på
soluppgången.
Klockan är 03:41 och jag borde sova
men allt jag kan tänka på är
hennes röst
hennes läppar
hennes hår
hennes bröst
Aldrig är jag så patetisk
som när jag sitter och skriver
dikter
till någon som inte ens är här