Ansikten. Tillstånd. Mänskliga uttryck.
Före alla symboler som företräder verkligheten är gesten.
Det är det ursprungliga gestlika som med hjälp av ord, bilder och andra symboler
konstituerar ett språk.
Bilder är ofullbordade språkliga symboler
präglade av godtycke.
Av det skälet hänvisar de till den nödvändiga men
alltför tjänstvilliga semantiken, tolkningen.
Och tolkningsföreträdet.
Bilden är och förblir visuellt tungomålstal.

Språkliga tecken tenderar mer än gärna att ge sej ut på drift,
ofta långt från den ställföreträdda verkligheten.
I esteticismens tidevarv kapas banden
till det representerade.
När symboler obekymrat förhåller sej bara till varandra
sätter skildraren kurs mot språkets och subjektets ursprung.