Det finns tankar
sällan tänkta
som någon gång ibland
sätter våra hjärtan i brand

Det finns känslor
sällan kända
som vi känner
när vi berör varann

Det finns ord
sällan sagda
alltjämt outtalade
inom det vi
som är oss två

Det finns så mycket
vi vill säga
men orden räcker inte till
hur gärna vi än vill

Vi ställer frågor
om allt annat
än vad vi vill fråga om

Vi vill så gärna våga
men tänkta frågor
får inga svar

Du vill veta
om jag vet
vart vi är på väg

Alltför länge
tyst du letar
efter tecken på svar
En notering
i din dagbok
är nu allt som finns kvar

Alltför länge
du sökte finna
en väg för att vinna
tillträde till mig

Nu jag känner
hur det bränner
av besvikelse och sorg

Hjärtat smärtar
det gör ont
det känns tomt
utan dig

Ja, jag gick min väg
och lät dig stå ensam kvar
Nej, jag klandrar inte dig
för allt det som aldrig var

Ty alltför länge
väntade så även jag

Jag vet att jag kände
dina frågor redan innan
du tänkt dem klart

Likväl jag inte väntade på dig
innan du fick mina svar
för att jag ville förekomma dig

Nu så här efteråt
allt det här är så uppenbart
för mig
här där jag nu står
utan dig

Min dörr stod alltid vidöppen
men att du hade tillträde
till alla mina allra innersta rum
fanns outtalat bland
allt det där
jag ville säga till dig

Fann inga ord

Tänkte att du förstod

Såg blott vad hjärtat ville se
var gång du mot mig log

Vi ställer frågor
om allt annat
än vad vi vill fråga om

Jag ville så gärna våga
be dig om svar
men var för feg för att fråga

där jag var i ditt ljus´ låga
med mitt hjärta som brann

Du ville veta
om jag visste
vart vi var på väg

Men jag gav dig inget svar

jag var rädd för att du kanske
inte skulle stanna kvar

Nu så här en tid efteråt
jag inser att det var just här
det gick ordentligt fel

Ville säga dig
att jag inte bara älskade dig
utan också ville leva med dig livet ut

Vet inte vad det var
som fick mig att låta bli
och istället tveka inom mig
inför frågan om det var menat att vara vi

Kanske det var min intuition
som gjorde mig stum
för att testa din förmåga
att se den öppna dörren
till mina allra innersta rum

Men nu efteråt
är min tvekan ej längre någon last
för mig

Ty du bekräftade med all önskvärd tydlighet
den intuitiva tvekan jag kände inför dig

Jag är ej längre ledsen
ty du var aldrig ämnad för mig

Men jag vet nu att det finns
någon annan som väntar på mig

Någonstans - Någon gång

Vet bara inte var
eller när
Så jag stannar kvar
och väntar
där jag nu är

Vet heller ännu inte vem
hon är eller var hon bor

Kanske chansen att vi möts
inte är så sannolikt stor

Men den finns!

... och den är välkommen ...