hur vackert kan något bli

som varelsen i trädgårdssnön

hon som sitter i karets lilla vatten

under det stora svarta håret

som får toner av rött

i tunnelns öppning

står på stenarna

i det grunda strandvattnet

i det mörka ljuset

lyser

"som livet 
svart som drömmen 
rött som blodet 

sinnenas 
gränslöshet 
köttets hud"

huden huden

skogen skogen

skog ända fram till huden

viskande skog

hör jag

stilla hud

dovt gult ljus

varmt grönt

det doftande ljuset 

barr   kåda   sol

himmelen har

kroppen i sin hud

lutad mot trädstammen

den bara ryggen i

den blå klänningen

håret   håret

det svarta håret

som andas i rött

solen öppnar sig

ända ner i

markens rötter

kvistar

barr

vackrare än det vackraste

vet jag

hur är det möjligt –