Rummen ekar tysta, tomma

för länge sedan fylldes de med

barnaskratt och tankar fromma



En solstråle smeker slitna tiljor

trampade i sorg och glädje

skurade med fridens vita liljor



Kaffekoppen med blomsterbård

blev kvar på bordets ytterkant

vid fönstret mot husets innergård



Allt är stängt och reglat

dörren öppnas inte mer igen

det svunna är i frid förseglat



Bort från huset barnet vandrade

ut på livets allfarväg

buren av en tro som många klandrade