du kan inte säga exakt när det hände
det var mer något som växte
stilla, starkt, med varm glädje
en dag så var det som en trygghet
som strök skuggor från din panna
bort i den fladdrande vinden

du kisade mot solen, log i motljus,
tänkte; men nu då, vågar jag nu då
när isen smälte bort i rännilar
lyfte du små bitar och höll i händerna
kallt vatten påminde om smärtan
den som kommer och går

som isen kan brytas sönder när
vattnet sköljer det frusna
gruset som följer med och skaver
tills det är helt borta
och du känner den varma, mjuka
sanden under dina fötter