Sången så god var en egen
kärleken födde en sägen
Hoppet om djurets besegran
att den i mänskliga själen regera

När sanningen glöder av hetta
är kärlek det enda rätta
Den vinner ibland mellan två
blir det fler blir den alltmer grå

Till slut blir den svart som synden
och många får gråta från grunden
Vi föds med guldsked i handen
eller levande begravd i sanden