Sånt är livet
han tar för givet
att verkligheten
kanske, kanske ändå
motsvarar det som är skrivet

Sånt är livet
han tänker eftergivet
inför det han ser
men vare sig vill
se, inse eller förstå

Sånt är livet
han suckar tyst undergivet
torkar munnen med finservetten
och känner sig tacksam när hon går

Sånt är livet
han stillsamt besviket
konstaterar övergivet
känner att det borde
stannat vid pratstunden på fiket

Sånt är livet
ingenting kan tas för givet
Verkligheten motsvarar
sällan det som är föregivet

han sorgset begrundar
i stilla undran
över vad som
egentligen stod skrivet

Allt som finns kvar
är en ödslig känsla
av tomhet inombords
blandad med insikten
om att den omslutande
känslan av ensamhet

är det som får honom
att med öppna ögon
mot sin intuition
låta sig inledas
i situation efter situation
i en och samma relation

som om han måste nöja sig
med vad han får
när allt han önskar är
att vara någon annans
när hon går

därför att han vet
i djupet av sin själ och sitt hjärta
att allt hon kan ge honom
är en känsla av övergiven vilsenhet

utöver denna outgrundliga smärta ...