Sjöjungfrun & Platta Stenar
spelade rock vid våra fötter.
Havens rock.
De hade återvänt från vintergatans bark.
Deras ord spred skal av tulpaner genom våra händer.

PLANETARISKA DIKTER I VÄRLDEN!
De var bergsäkert människor.

Men det var för kallt för två av oss,
då vi försökte vika tankarna
och dra bort våra fotspår från månskenets brand,
för att inte skrämma vår mor.

*

Rum av isande rytmer
och blidkade stjärnor.
Vad är detta för underligt rum?
Det känns bortkopplat
från resten av universum,
och får mig att tänka på att
Bob Dylan ännu inte är död.

*

Keith Richards gick i en skola
där söndagen var en fågel som skulle tystas
och serveras med sås,
medan en person (han inte kunde minnas)
bakom stora fötter i soffan
allvarsamt skämtade om att minuter
egentligen bara var visioner som i sig själv
inte kan göra en människa gammal.