En varm våg genom rummet
jag ligger i en stor säng
ser över muren
ser en kvinna bakifrån
hon svänger med det långa svarta håret
så att det rör sig likt en pendel, som ormar sig i luften
jag ser vem det är
hon ler mot mig
jag ler mot henne
hon kommer till min säng
sätter sig på kanten
jag sätter mig upp alldeles bredvid henne
känner värmen
känner doften
hon ser på mig
”det var länge sedan”
”ja”, svarar jag
”har det varit tungt?”
”ja”, svarar jag
hon ler mot mig igen
ett oändligt leende, som strålar ända in i minsta cell
jag känner mig lugn nu
för första gången på så länge
så länge

Hon är borta
någonstans i vimlet
men jag är lugn
för jag vet nu