Rustika sekelskiftshus radar upp
sig längs med den villrådiga staden
Hororna basunerar ut:
”Här är det vi som bor
Här har vi vår fristad
Här är vi lika inför döden
Här lever vi under samma tak
som prinsar och baroner
banditer och speltorskar”

Jag går ett, två, tre steg ut
på den droskvänliga gatan
I den bästa av världar vill jag
förtrollas av urban grönska
Skönhet dedikerad de med
hål i plånboken

Men allt jag ser är mina
snedtrippar
Flygande enhörningar och
störtande torskar

Wittgenstein sa:
”Vad man inte kan tala om,
därom måste man tiga”

Inget guld kom ur den munnen
Bara intorkat saliv och koagulerad
sperma