Så jag stod där eftersom jag gick genom glasdörrarna och alla växter var där alla fönster ja själva byggnaden med innegården men taket av stängsel var borta de flesta fåglar hade flugit men flera satt kvar och väntade
i bastun bastade högljudda människor jag orkar inte minnas att vi pratade
de skulle bada i babysimmet jag orkade inte ens titta ut över havet

Nu hör jag såklart en stor ara skrika, en harpa som spelar, en man mediterar i lotus över Nelson Mandelas testiklar och genom taket på glaspyramiden syns jag inte men jag ser hela Stockholmsskärgårdsstjärnhimmel