Gråter i tunnelbaneljuset
neonfärgade lysrör i natten
i staden som fångade alla utom mig

Går balansgång på en mur
stirrar eftertänksamt i spegelblankt vatten

Vatten som reflekterar det vi tycker är vackrast med innerstan
trampar snett, hoppar ner, ser verkligheten igen
det dova ljuset
tystnaden i livet
måsskrik kvart över ångest

Jag har alltid hål i skorna
svär över små gruskorn som bryter sig in
små påminnelser om att allting skaver

En fylla är aldrig bara fest
en fest är aldrig bara fylla

det rivs och slits i hjärtan
det som varit instängt släpps ut

Och trots att vi dansat oss genom natten
möts vi kvart över ångest på muren
där allt som burits, plötsligt faller ner