Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Socialtjänstens barn

Nu kvider du av gråt
fäktar med armarna
efter ilska och tröst
dreglar, vädjar och lider

Och i fönsterspeglingen jag
skulpterade naglar och stelnad mimik
ett bräckligt inre stadgat av högskolepoäng
reflektioner metoder och maktens behag

Vilsebarn i välfärdsland
som inte når varann
Det osynliga barnet i dig
bakom tatueringar, fylla och snor
Det osynliga barnet i mig
bakom kavajen och den distanserade blicken

Och dessa långa korridorer
dessa blippande datorer
där rationella tjänstemän
skapar fyrkanter av mänskligt liv

Och denna maktapparat
där föraktet över människors misslyckanden
skapar positioner status
att visas upp och beundras

När du ser min gråt
står världen plötsligt stilla
i ett glimmande ögonblick
upptäcker vi varandra

Men ögonblicket är redan borta
du drar armen över näsan
jag griper efter min almanacka
för att boka en ny tid




Fri vers (Fri form) av Respons VIP
Läst 326 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2017-06-01 03:24



Bookmark and Share


  Blomma-Stjärna VIP
Mycket bra text om den sociala maktapparaten som är tänkt bättre än vad den är när den styr - tycker om att du lägger ljuset över både den som behöver hjälp och den som å yrkets vägnar tar på sig att hjälpa - båda är vilsebarn !!!
2017-06-01

  Kjell Åhsberg
Och aldrig möts de två, på riktigt och på samma plan. Däri ligger sorgen.
Stark skildring av ett (o)möte.
2017-06-01

    ej medlem längre
En oerhört stark och bra text som är svår att släppa. Tänk så mycket som hade kunnat vara annorlunda och bättre... om vi hade fått möjlighet att leva med de äkta mötena...
2017-06-01

  Anya VIP
Satiken. Detta var starkt och mycket bra. Du fångar den offentliga sektorns korridorer, maktapparaten och sårbarheten hos den som måste söka hjälp. Jaa är vi inte alla osynliga barn, tänker jag.
2017-06-01

  Marita Ohlquist VIP
Starkt berörande text om två osynliga vilsebarn som möts en kort stund för att sedan skiljas åt!
Förhoppningsvis möts de igen på den nya bokade tiden.
2017-06-01

  Stefan Albrektsson
Oj oj oj!! Det där plötsliga djupa mötet mellan två osynliga vilsebarn i välfärdslandets emotionella öken träffade verkligen solarplexus. Slutets "oj, vi måste tillbaka till 'avstånd' igen" är superbt fångat!!!
2017-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Respons
Respons VIP