Hela en människa finns i var del
i celler som gör det de kan göra väl
små specialister som jobbar ihop
och skapar en människa av ande och blod.

De lever i samspel och leder varann
och samspelet ligger i utsökt balans
för celler som dör delas nya till två
men ingen kan drömma om mer än den får.

Ibland går en celldelning fel någonstans
det bildas en cell som är utan balans
de delar sig hejdlöst och tar allt de kan
förgör allt runtom sig till gagn för varann

Om talare fanns i de cellernas led
en ideolog kunde göra sig bred
förklara hur marknad med osynlig hand
kan få egoism att bli bäst för varann

Men utanför kroppen en läkare sa
ett ord ur en mardröm som ingen vill ha
ett halvår som mest kan du kanske ha kvar
och människan stammade fram ett slags svar

Förunderligt kanske, men något förstod
långt inuti kroppen att nu är det nog
immunceller insåg att snart är den död
den människokropp som de älskat med glöd

Men inget befäl gav en order att slåss
för alla förstod att vi kämpar för oss
vi strypte och åt de mutanter vi såg
och allting vi gjorde på eget bevåg

Så lyfte den svartaste fågeln och flög
vi lyckades fastän vår start var så trög
och framtiden färgas av det som vi gjort
vi värnar varann och vi håller ihop.