orken sviker mig, så som orken sviker
den lärde, den kunnige, den
som utmejslat sitt egna liv, sin stil, sitt ansikte
ur skiten
när ruset avstår
stannar livet, livet stoppar
russet som springer
över ängen
litet
tjockt och majestätiskt
och enkla sagor är svammel om ork, om rus,
om ponnys som rusar. krisen
kanske är ett faktum.
lite ångrar jag,
det mesta som gjordes och önskar
att jag
inte vikt undan
som jag gjort
att jag stått fast
gormat ropat slagit vadsomhelst. jag undrar hur du kunde
eller: varför tog du inget ansvar
när du förförde en sjuttonåring