Jag undrar så.

Hur ni barn.

Skall dela upp alla mina gitarrer.

Mina gitarrförstärkare.

Mina trummor.

Mina tavlor.

Med min pensel skapade.

Mina dikter.

Min fantastiska konst.

Som kolkritorna skapade.

Ur min rastlösa hjärna.

Mina tusental gömda anteckningar.

Som aldrig blev offentliga dikter.

Mina texter.

Min stolthet.

Mitt renommé.

I så många kretsar.

Mitt ledarskap.

Mitt absurt stora nätverk i livet.

Mitt krig för kärleken.

Mitt krig.

För kärleken till livet.

Trots att jag tidigt genomskådade allt.

Mycket tidigt.

Mina märkliga böcker.

Jag har läst.

Och mina outbox tankar.

Som endast.

Ni.

Mina barn.

Kommer att ha tillgång till.

Snälla!

Bråka inte med varandra.

Bara älska mig vid min kremering.