Nu kära du ska vi följas åt
På en vildblommors vandringsstråt
De som är så älskade att se
Från minsta ört till ståtlig orkidé
Vi börjar med sippan den blyga blå
Som först på våren i backarna stå
Niger så blygsamt nu är det vår
Efter att vårdagen kommit en bit
Hittar vi sippornas mångfald så vit
Sen kommer vivan så ljuv och len
Vackrast i solgass mot mossig sten
Så kommer konvaljen kungen i dungen
för sin skönhet och doft av mången besjungen
Så kommer ängen att sin rikedom ge
Där får vi otroligt mycket vackert att se
Där känner vi oss lite rusiga
Och där blir vi lite busiga
Bland blommor och bin som surrar
Vi dansar omkring och hurrar
Där en ide vi kommer på till fjälls ska vi gå
Och fjällflorans prakt där vi ska titta på
Så står vi där och spanar mot fjällets topp
Så andtrutna kommer vi småningom upp
Vi får se alprosen i sin gråa skreva
Där den har valt så blygsamt att blomma och leva
Vi får se dryas (fjällsippa) i sitt skira bräm
Bre ut sin matta under vindpinad sten
Rosling, fjällglim, lappljung och purpurbräcka
Fick oss att extra på halsarna sträcka
Så får vi syn på en flock fjällviol
Som står där och lånat sin färg från vår sol
Och där står fjällgrönan förnämligt grön
Och titta så blått, en fjällveronika så skön
Och där i den grusiga branten
Står en isranunkel vid snöfläckskanten
Det tog den tre år för att äntligen komma
Upp i ljuset och lysa med sin underbara blomma
Men nu är vi trötta av alla bestyren
Letar oss ner och kommer ner i kanten av myren
Där är vitt av hjortronblom som börjat sig knyta
För att ge bär som ger mylta vi koka i vår gryta
Och se där i kanten av myren den klaraste bäck syns strila
Där min kära vän sätter vi oss att koka kaffe och vila
Och drar av oss stövlar och strumpor och sträcker oss ut
Där min vandrarvän är vår vildblomsvandring slut
Tack för trevligt sällskap