Mina tystnadsplikter.

Gräver bra.

I mina tankar.


Men jag får ju inget säga!


Varför tror ni att jag har rest så mycket?


Men.


Jag är ju ganska sugen kan jag säga.


Att berätta.


Men.


Då får ni skjuta mig.

Eller tortera mig.


För.

Jag vet hur juridiken fungerar.


Jag läcker inget.


Av substans.


Om inget annat.


Så stämmer de skiten ur mig.


Jag håller det bara i min skalle.


Jag kanske berättar när casen är preskriberade.


Som min Morfar gjorde efter kriget.

På fyllan.


När jag blir gammal.

Inför mina barnbarn.


Denna enorma svårighet i livet.


Att radera mail och hårdiskar.


Och noteringar.


De tror ju bara att jag har varit otrogen.


På något jävla hotell någonstans.


När min hjärna har varit helt upptagen.


Med att inte vara spårbar.


Då tänker man inte på sex i det läget.


Jag lovar.


Och.


Jag undrar så ofta.


Varför Gud tilldelade.


Mig.


Mina skyldigheter till tystnadsplikter?


Kan det vara så.


Att han litar på mig?